litenhemlighet

Sakna

Jag kommer sakna att gå denna tråkiga, men ändå charmiga väg fram och tillbaka, varje morgon och eftermiddag. Sakna att komma in i fikarummet och mötas av Johannas leende och ”Hej”. Sakna alla varma cappuccinos från kaffemaskinen. Sakna att sitta i det lilla fikarummet och ”tjöta” i en halvtimme på morgonen. Ja, jag kanske till och med kommer sakna att moppa golv, städa toaletter, tömma papperskorgar och vara tvungen att stiga upp klockan sju på morgonen för att bege mig till Borås Tidning och städa.

Jag började gilla mitt sommarjobb, mer och mer. Men nu är det över. Jag kommer åka till Turkiet och sedan börjar skolan igen och på Borås Tidning, kommer den riktiga städpersonalen att komma tillbaka. Vanligt var ordet.

Hej, Hej vuxenvärld, kul att träffas, kanske ses vi igen någon dag.

Jag tror jag har lärt mig mycket om mig själv dessa veckor. Jag har äntligen lärt känna mitt vuxna jag lite bättre. Jag vill inte vara vuxen nu, nej, nej, nu är jag ju ung, men det är skönt att veta hur man ska bete sig i vuxna situationer.

Det bästa som finns i världen är att lära känna och hitta sig själv, vilket jag känner att jag gör mer och mer.

Hur kan man sparka på någon som ligger ned.

Hur kan man kriga mot ett land som är flera gånger mindre än sitt egna, lider av undernärdhet och där alla människor är fattiga.

Hur kan man rycka av ben, ett efter ett på en spindel som fortfarande lever.

Jo, vi kan, vi kan för vi är människor. Människor som är beroende av att alltid känna sig större och starkare. Hur lågt man än är rankad har alla en förmåga att hitta en person som befinner sig ännu längre ned. Ingen vill vara underst, därför är vi så enormt bra på att hitta svaga sidor hos andra.

Vi är människor och vi kan aldrig lära oss att man är inte rik den dagen man får lön. Utan rik är man då man har pengar kvar dagen innan lönen kommer.

Människan är smart. Vi är intelligenta djur, men klokhet är något vi ofta saknar och jag kan lova att klokhet och intelligens inte är samma sak.

Jag undrar varför det är en njutning att se någon annan gråta. Varför måste vi alltid ha det bekräftat att man kan vinna över den svage?
Hur många gånger kan man vända huvudet och låtsas att man inte ser?

Det känns som att jag springer iväg från något. Jag springer och springer, utan att riktigt veta vad det är jag springer iväg från. Till slut blir jag så trött att jag måste stanna, mitt där på niokilometersspåret och gå rakt in i skogen en stund. Sätta mig på en sten, kolla på den vackra skogen omkring mig och bara tänka lite, en stund. Egentligen är det fruktansvärt jobbigt.

Och tråkigt att springa.

Hela tiden gömmer jag mig. Jag gömmer mig, utan att riktigt veta för exakt vad. Jag springer iväg från något och gömmer mig från något. Något som finns, men utan att riktigt synas. Något som alltid finns där, ligger där och trycker fast det bara är jag som känner.
Det är bara jag som känner och ingen annan som förstår.
Man kan titta utan att se.

Vissa tror på gud. Andra säger att han inte finns och de tror sig ha bevis på det. En del människor har alla bevis de kan få, på att gud inte existerar, men de tror ändå. De tror för att det är mer spännande att tro än att veta.

Jag tänker på en värld där alla vet allt. En framtid där forskare har kommit på allt som finns att komma på. Där finns inte längre någon undran, ingen tro. Ingen idiot kommer någonsin igen att behöva uttala ordet varför.
Jag undrar fall det är målen med all forskning. Forskar vi för att vi vill ha svar, eller för att det är så enormt spännande att undra?
Jag kan inte förstå varför människan är så beroende av att alltid ha rätt, alltid komma med svar på alla frågor. Det diskuteras överallt om vad som händer efter döden. Den stora frågan som ingen egentligen kan svara på. Det är omöjligt att veta, ändå måste folk komma med svar och påstå att de vet.
Tänk om vi kunde lämna ämnet, för en gångs skull, med den stora fascinationen i att inte veta. Och där med välkomma den spännande tron.

Han som sa att han hade svaret på allt, han kanske hade rätt. Kanske bar han på en kunskap, större än månen. Men lyckligast var de som fortfarande undrar.

"Min soppa var billig, innehöll inga konstgjorda smakförstärkare, var kul att laga, hade större andel råvaror, var finare att se på och jag fick en större portion än vad jag får av en färdigrätt. Kanske var den även godare än färdigrätten, men det kan jag inte säga något om eftersom jag aldrig skulle köpa en färdigrätt och smaka, men god var den i alla fall.

Visst finns det fördelar mad att köpa färdigmat.  Det går snabbare att laga, man slipper disk och det är behändigt när man inte hinner eller orkar laga mat. Därför tycker jag det kan vara okej att köpa färdigmat ibland, men eftersom jag gillar att laga mat, finner jag ingen anledning att jag skulle göra det.

En sak jag lade särskilt märke till var den stora prisskillnaden. Trots att färdigrätten innehöll stor andel vatten var den nästan tre gånger dyrare än min, hemmalagade soppa. Och varför betala för vatten?

En annan sak jag skulle vilja poängtera är att tillverkare av färdigmat ofta använder sig av de allra sämsta och billigaste råvarorna. När man lagar mat själv är en stor fördel att man vet exakt vad man har i och kan till exempel använda sig av ekologiska produkter. Man slipper även äta massor av konstgjorda smakförstärkare, förtjockningsmedel och stabiliseringsmedel."

Hur kan man sparka på någon som ligger ned.
Hur kan man kriga mot ett land som är flera gånger mindre än sitt egna, lider av undernärdhet och där alla människor är fattiga.
Hur kan man rycka av ben, ett efter ett på en spindel som fortfarande lever.
Jo, vi kan, vi kan för vi är människor. Människor som är beroende av att alltid känna sig större och starkare. Hur lågt man än är rankad har alla en förmåga att hitta en person som befinner sig ännu längre ned. Ingen vill vara underst, därför är vi så enormt bra på att hitta svaga sidor hos andra.
Vi är människor och vi kan aldrig lära oss att man är inte rik den dagen man får lön. Utan rik är man då man har pengar kvar dagen innan lönen kommer.
Människan är smart. Vi är intelligenta djur, men klokhet är något vi ofta saknar och jag kan lova att klokhet och intelligens inte är samma sak.

Jag undrar varför det är en njutning att se någon annan gråta. Varför måste vi alltid ha det bekräftat att man kan vinna över den svage?

Hur många gånger kan man vända huvudet och låtsas att man inte ser?