Mmmmåla mmmmusik
Jag känner att jag börjar komma igång lite.
Jag lyssnade på Rolling Stones. Jag målade. Jag dansade. (Vem dansar liksom inte när de är ensamma hemma?) Jag fick inspiration. Jag målade!
VARBERG
Börjar med en tråkig blomm-bild
Midsommar.
Jag slapp dansa runt stången och fick spela gitarr.
Cyckla.
Solnedgång.
Gitarr.
Mina underbara skor från Weekday.
Jag.
Bra att få saker gjorda snabbt kanske?
Jag står i köket, klädd i morgonrock och turban efter duschen, men en halvfärdiggjord macka framför mig och stirrar på klockan på köksväggen. Jag ser hur klocken helt plötsligt har slagit 8 och det är bara en halvtimme kvar till jag måste gå. Jag fortsätter stå så några sekunder till, förmodligen som ett fån, men kommer på att jag borde skynda mig lite nu.
Jag börjar. Alt går ganska snabbt.
Göra färdigt mackan, äta, sminka mig, borsta tänderna, torka håret, klä på mig och mycket omsorgsfullt välja strumpor. Jag går ner för trappan, sätter mig och börjag ta på mig skorna. Pappa kommer ner.
"När börjar du idag då?"
"9... så jag måste skynda mig"
Han kollar på klockan.
"Men den är ju bara halv 8..!?"
...
-.-' typ..
Jag hade alltså sett fel på klockan.
Det är nog bara jag som fattar vad jag själv menar.
Det är bättre att ha fötterna i skuggan än huvudet i solen.
Prat, prat... Prat
Idag, har jag... jobbat. Det känns ovanligt att uttala de ordet, men jag har faktiskt jobbat idag. Jag har länge önskat mig ett sommarjobb, och i år, äntligen, har jag ett. Mamma frågade städpersonalen fall jag kunde vara där, och aa... det fick jag. Så fult den meningen lät... Men i alla fall, jag ska jobba vecka 30-31, pluss idag och imorgon. Lite nervöst var det idag, men det gick bra och jag ser nästan fra emot i morgon.
Jag SKA försöka.
Mitt "nyårslöfte" var att börja måla igen. Det gick bra ett tag och jag målade/tacknade/ritade nästan varje dag. Men sedan slutade jag med det. Omedvetet smög kreativiteten iväg och min tid gick åt till att plugga, eller åtmindtånde försöka plugga.
Men nu. Nu är det sommerlov och jag SKA börja måla igen!
Dessa tre ovan gjorde jag igår-kläll.
Vem kastar snö på en människa som fryser?
Hur kan man sparka på någon som ligger ned.
Hur kan man kriga mot ett land som är flera gånger mindre än sitt egna, lider av undernärdhet och där alla människor är fattiga.
Hur kan man rycka av ben, ett efter ett på en spindel som fortfarande lever.
Jo, vi kan, vi kan för vi är människor. Människor som är beroende av att alltid känna sig större och starkare. Hur lågt man än är rankad har alla en förmåga att hitta en person som befinner sig ännu längre ned. Ingen vill vara underst, därför är vi så enormt bra på att hitta svaga sidor hos andra.
Vi är människor och vi kan aldrig lära oss att man är inte rik den dagen man får lön. Utan rik är man då man har pengar kvar dagen innan lönen kommer.
Människan är smart. Vi är intelligenta djur, men klokhet är något vi ofta saknar och jag kan lova att klokhet och intelligens inte är samma sak.
Jag undrar varför det är en njutning att se någon annan gråta. Varför måste vi alltid ha det bekräftat att man kan vinna över den svage?
Hur många gånger kan man vända huvudet och låtsas att man inte ser?
dagens.
Jag brukar inte ha dagens outfit och jag hatar ordet "outfit", men nu och här, idag, bara jag kände för det.
Skjorta: Monki
Jeans: Crocker
Skor: Weekday
Armband: Kappahl
Ring: Från marknad
Allt kändes mer orginellt innan, när jag var ute, då jag hade en hatt på huvudet, och min mc-fusk-skinnjacka. Men det tog jag av när jag kom in.
För övrigt.
Var jag i Göteborg med mamma i fredags. Jag fick tag i en hel del och jag kom även på en fördel med att bo i Borås. Jag har än så länge bara funnit nackdelar.
Men jag tänkte så här, att när man bor i en sådan liten håla, med FÅ affärer och där alla har gina trikot som gud. Då kan man ju vänta till reorna i Göteborg, och fynda, till exempel de där typiska monki-plaggen som redan halva göteborg går omkring med, eller har sett tusen gåner, utan att någon här i Borås tänker "Oj, hon har varit på monki.."
Nej, nej, åhnej, vad mycket klåcken blev helt plötsligt. Måste sooooova
Hej Hallå Hur Gör Man?
Jag vill faktiskt, det vore ju så otroligt kul. Kul. Och jag vill om jag kunde, jag vill om jag inte kunde.
Men kan jag?
Jag vill börja blogga. Lite mer seriöst. Än så länge har min blogg bara varit för privat bruk. Som ett litet ställe att skriva av sig, utan att någon läser. Som en dagbok, med bilder. Utan poäng.
Men hur gör man då?
För att få läsare? Och vem vill läsa min blogg egentligen? Den är ju, egentligen, helt ointressant, men det finns ju bloggar som är mycket mindre intressanta än min, men som ändå har läsare.
Så, hur gör de? Jag vet inte vem frågan är riktad till. Förmodligen till mig själv.
I alla fall... "komentera anrdas bloggar" står det överallt. Men hallå?! Vad ska jag komentera om då?
Hej, fin blogg, hej då.
