litenhemlighet

I skogen är alla vänner.
I skogen när man är vilsen och ensam, kan man alltid sncka med den första personen man möter, för han eller hon känner förmodligen likadant.
I dag i skogen, var alla på hela skolan på något sätt vänner, en grupp. Av vilsna själar.
Tänk om det alltid var så.

Idag har jag vadat i träsk, gått vilse, snubblat på stenar, snubblat på mig själv, skapat mig en egen swimmingpool i mina skor, velat omkring i en skog, trotsat mig fram i regn, känt mig minst i världen, försökt hantara en karta, svurit för mig själv i min ensamhet, varit ortligt kissnördig och så har jag orienterat.

Men någonstans, under allt detta, har jag haft det ganska bra. Det är, på något sätt, avslappnade att orientera.

 

Nu vill jag redigera lite fina bilder.

Nu borde jag göra engelskaläxan.

Men förmodligen kommer jag att redigera bilder.

Nu är det evigheter sen jag kikade in här och sa hej hopp. (Om man inte räknar med det förra inlägget som var ca 10 min sen)

Mycket har hänt senaste tiden och jag har varit helt borta, någonstans ,i min värld. Faktum är att jag inte har orkat sitta vid datorn någonting på ca två veckor, bara någon enstaka gång då jag gjorde tyskaläxan.

Jag vill blogga, det är kul. Men jag vet inte om jag är på humör för bloggvärlden just nu. Att hålla på och kommentera och läsa massor med bloggar känns bara som en sak jag inte hinner med.