litenhemlighet

Bra.

Jag saknar ord.

Ord att baskriva bra-het.

 

Jag kollade på Så som i himlen igår då den gick på svt. Jag vet inte riktig, för en gångs skull, vet jag inte vad jag ska använda för ord att beskriva bra-heten i filmen. Jag vet inte heller om man ens kan säga "bra-het"..

Men i alla fall, det kanske är en töntig, bonnig, liten svensk film, där det största som någonsin hänt i den lilla byn var när någon vann på bingolotto. Men det spelar ingen roll. Jag tycker inte det har någon som helst betydelse hur filmen ser ut eller verkar. Nej för poängen med hela filmen handlar om något mycket större än vapen eller pengar. Denna filmens betydelse är så stor att man inte kan baskriva den med mänskliga ord. För att förstå måste man se det, uppleva det, känna det och det är ingenting man kan göra genom ord.

Jag vat jat har en förmåga att låta lite för dramatisk ibland.

 

Det är ingen rekommendation, inte heller en uppmaning. Det är bara ett konstaterande.

Jag har precis kollat på No direction home. En film om Bob Dylan.
Jag kan knappt förstå hur skrämmande bra den mannen är och jag bara önskar mer och mer att jag levde på den tiden då man kunde ge sig iväg men några mynt i fickan och en gitarr på ryggen, utan att ens riktigt veta var man är på väg. Den tiden då musik fortfarande betydde något och skivaffärer fortfarande tjärnade pengar. Då var inte musik en länk på Spotify, inte heller en dunkande bastrumma utan charm. En gång var musik något fint som människor beundrade.