day of dreams, night of coffee
Idag (i natt) har jag gjort något jag aldrig tidigare gjort. I natt har jag skrivit historia.
Jag har varit uppe, vaken hela natten. Jag kunde inte sova. Först var det precis normalt, som man inte kan ibland bara. Men skillnaden mot hur det brukar vara som normalt är att jag aldrig somnade.
Jag vet inte om jag överreagerar, det kanske är normalt att ha sömnlösa nätter, eller om jag är helt käpp och har något psykiskt fel.
Men idag var i alla fall natten då jag var vaken. Hela natten.
Jag vet inte om jag är sjuk, har feber eller något liknande, faktum är att inte hunnit känna efter. Även då jag haft hela natten på mig.
Tiden kom då jag inte orkade anstränga en enda hjärncell till, att försöka soma, klockan visade halv två. Klarvaken var jag. Resten av natten var jag (som sagt) vaken, gjorde blad annat ett mycket efterlängtat fotbad.
Vid halv sex stillade jag (äntligen) mitt ihärdiga kaffesug. Det var det bästa jag gjort senaste 12 timmarna. För ett ögonblick kändes mitt liv lite meningsfullt igen.
Slutsats: Kaffe är något av det bästa som finns.
Nu ska jag skölja mitt ansitkte med kallt vatten och bege mig till skolan.
Skolan(!)
Något bara. bara något konstigt.
If you see me, say hello.
Gör tårta till Nils/ lyssnar på Jimi Hendrix/ har ful frisyr/ Nils äter inte tåran/ går omkring och sjunger/ har inte borstat tänderna/ och lite sånt.
Nils är min Undulat.
Ursäkta för detta konstiga inlägg.
Bra att få saker gjorda snabbt kanske?
Jag står i köket, klädd i morgonrock och turban efter duschen, men en halvfärdiggjord macka framför mig och stirrar på klockan på köksväggen. Jag ser hur klocken helt plötsligt har slagit 8 och det är bara en halvtimme kvar till jag måste gå. Jag fortsätter stå så några sekunder till, förmodligen som ett fån, men kommer på att jag borde skynda mig lite nu.
Jag börjar. Alt går ganska snabbt.
Göra färdigt mackan, äta, sminka mig, borsta tänderna, torka håret, klä på mig och mycket omsorgsfullt välja strumpor. Jag går ner för trappan, sätter mig och börjag ta på mig skorna. Pappa kommer ner.
"När börjar du idag då?"
"9... så jag måste skynda mig"
Han kollar på klockan.
"Men den är ju bara halv 8..!?"
...
-.-' typ..
Jag hade alltså sett fel på klockan.
Hej, hej och låtsas vara trevlig.
Nej.
Nej, jag vet inte.
Nej, jag vet faktiskt inte om jag orkar.
Hej skolsyster, skulle jag kunna få gå hem från skolan, för jag mår inte så bra. Jag tror att jag har någon form av inflammation långt in i min själ, mitt hjärta svider, mina tankar har nog feber och mitt humör bara hostar.
Och hostar och till slut vill jag bara spy.
Spy upp allt jag någonsin ätit.
Hej, hej jag mår inte så bra. Det gör ont, jag är under stor smärta. Jag har ont någonstans bortom kroppen där ingen huvudverkstablett kan lindra.
Hej, hej skolsyster, skulle jag kunna få gå hem, jag tror jag är sjuk.
Komplimanger värmer mer än solen
Det har faktiskt varit en underbar dag idag. Om man bortser från alla falska skratt och fejkade leenden, som alltid härjar i har denna dag varit en toppendag.
1. Solen skiner ute och jag har äntligen kunnat använda mina hjärtformade solglasögon.
2. En vän sa till mig att jag sjunger bra och en annan vän sa att jag har fin klädstil. Komplimanger värmer mer än solen.
3. Jag lyssnade äntligen på låten jag konstant haft på järnan i flera dar. Janice Joplin- Piece Of My Heart
4. Jag köpte den saknade strängen till gitarren jag fick låna av pappas kompis. En halvakustisk gitarr man kan koppla in. Det ska bli hur kul som helst att spela på den den när pappa har satt i strängen, som jag är för dum och otecknisk för att göra själv.
5. Snart kommer Top Model. Jag älskar Top Model.
6. Nu ska jag äta turkisk yoghurt men walnötter, cashewnötter och honung, som jag också älskar.
Jag älskar mycket idag.
Idag ja.
