Undran
Vissa tror på gud. Andra säger att han inte finns och de tror sig ha bevis på det. En del människor har alla bevis de kan få, på att gud inte existerar, men de tror ändå. De tror för att det är mer spännande att tro än att veta.
Jag tänker på en värld där alla vet allt. En framtid där forskare har kommit på allt som finns att komma på. Där finns inte längre någon undran, ingen tro. Ingen idiot kommer någonsin igen att behöva uttala ordet varför.
Jag undrar fall det är målen med all forskning. Forskar vi för att vi vill ha svar, eller för att det är så enormt spännande att undra?
Jag kan inte förstå varför människan är så beroende av att alltid ha rätt, alltid komma med svar på alla frågor. Det diskuteras överallt om vad som händer efter döden. Den stora frågan som ingen egentligen kan svara på. Det är omöjligt att veta, ändå måste folk komma med svar och påstå att de vet.
Tänk om vi kunde lämna ämnet, för en gångs skull, med den stora fascinationen i att inte veta. Och där med välkomma den spännande tron.
Han som sa att han hade svaret på allt, han kanske hade rätt. Kanske bar han på en kunskap, större än månen. Men lyckligast var de som fortfarande undrar. 
