litenhemlighet

Jag vill ha en telezoom till min lilla bebis. (Kamera)
Men, jag vet inte vilket.

Jag funderar på: Är det värt att betala ca 1200 kr mer för bildstabilisator?
Jag undrar: Blir det stor skillnad med bilstabilisator? Har jag det på mitt standardobjektiv?
Jag kommer fram till: Ingenting.

Jag verderar: Sigma 70-300/4-5,6 DG - 1390 kr, eller Canon EF-S 55-250MM F/4-5.6 IS - 2690 kr?

Rösta på min bild här.

Jag vet inte varför jag är med egentligen, jag har nog knappast chans att vinna, men det är alltid kul med tävlingar. Jag hittade tävlingen på denna blogg.

Jag tävlar med denna bild.

Ligger i min säng, fryser om tårna, samtidigt varm om magen där den otroligt varma datorn står, ont i min nacke, ont, ont i hela min kropp och ont någonstans bortom kroppen också, ångest, ångest, någon mild form av ångest och jag tror min hjärna håller på att smälta bort.
Ångestframkallande saker:
1. Jag måste plugga, men jag hamnade istället här.
2. Jag har inte tränat knappt någonting på senaste tiden och jag känner min som en fruktansvärt tjock och onyttig person, även om alla säger att jag inte är.
5. Mitt lugna humör är borta. Jag vill inte, jag vill inte, men ändå blir jag enormt frustrerad på alla i min omgivning hela tiden, och jag säger dumma, ironiska komentarer. Jag har anledning, försöker jag inbilla mig, alla andra är tröga och dumma. Vilket ju kanske stämmer ibland.
6. Jag har två jävla brännmärken på armen och alla idioter måste hela tiden undra vad det är. Men jag kan ju inte förklara, eftersom ingen skulle förstå.
7. En av mina allra bästa vänner är... arg på mig, besviken.. ledsen.. arg. Någonting. Men jag vet.. det är hon som överreagerar, det gör hon alltid. Hon förstår inte att det är mig det är synd om, inte henne.
8. Punkt 7 var taskig.
9. Jag har inte haft ute min fågel på skitlänge. Det är OTROLIGT synd om honom. Men vad ska jag göra?

Ja, jag vet faktiskt inte vad jag ska göra.

*Ursäkta för detta otroligt tråkiga inlägg.

”Isabelle har ett fantastiskt vackert skriftspråk och är en stor talang på det området. Ska verkligen ta till vara det på olika sätt. Är också en flitig läsare och jag tror att de här två sakerna hänger ihop. Ska verkligen tro på sig själv, för det kan naturligtvis bli riktigt bra betyg i svenska, men talangen kan räcka väldigt långt även utanför skolans värld.
Enda minuset är just nu de ej genomförda texterna kring bildarbetet!”

Jag var på utvecklingssamtal nyss och detta var vad min svenskalärare hade skrivit om mig i omdömmet. Tack. TACK. Jag bara älskar att höra andra säga bra saker om mig. Jag får inte bättre självförtroende eller självkänsla, jag blir inte heller en starkare person av det. Men det är ändå så fruktansvärt skönt att höra.
Små meningslösa komplimanger i vardagen gör mig lycklig. Lycklig för stunden i alla fall. Lyckan kanske snart kommer blåsa iväg med vinden, men det gör inget. Det spelar ingen roll, för långvarig lycka behöver inte vara bättre än den kortvariga.

Men enda saken jag inte riktigt förstår är att han tror att jag gillar att läsa. LÄSA. Jag avskyr att läsa. Innan läste jag mycket, men sedan läste jag en bok, en fantastiskt, smärtsamt bra bok. Efter det har jag inte kunnat läsa något annat, för allt annat blir dåligt i jämförelse med den.
Jag ska skriva en recension om den någon gång.

Det är konstig för det känns som det har varit sommarlov eller något. Det var påsklov. Herregud, påsklov, en vecka, som gått hur snabbt som helst, men ändå känns det som om jag inte varit i skolan på skitlänge, flera vesckor. 
Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Det är väl precis som hasselnötter, varken bra eller dåligt, nyttigt eller.. onyttigt, gott eller äckligt.

Måste bara nämna detta "om jag var en elefant" -ämmnet igen.
Om jag var en elefant skulle jag aldrig behöva låtsas. Jag skulle aldrig behöva fejka att enda leende till. Och aldrig, aldrig någonsin skulle jag behöva låtsas attt jag är glad, fast jag är under plågsam smärta.

Innan jag sätter igång med min matlagning måste jag bara berätta om vad som hände mig nyss för ca 5 min.

Hihihi.. min katt skrämde skiten ur mig.
Jag, i trappan ner till källaren, hör plötsligt ljud, stannar för att lyssna.
Ser en skugga komma närmare från andra sidan väggen, blir livrädd, skriker till, AAAAAAA! Tror att det är en inbrottstjuv som ska mörda mig. Men till min lättnad ser jag att det var min katt Pepsi.
Hon gav mig en blick som om jag inte var riktigt klok...